25 supervinster för svensk MMA: Rankar största bragderna utanför UFC – virala knockar, mäktiga titeltriumfer och brutala krig vi sent kommer glömma!
25 supervinster för svensk MMA: Rankar största bragderna utanför UFC – virala knockar, mäktiga titeltriumfer och brutala krig vi sent kommer glömma!
Svensk MMA-special: Rangordnar stordåden • Historiska mästare • Maffiga debuter • Läskiga avslut
Svensk MMA har de senaste åren växt sig allt mer konkurrentkraftig internationellt sett. Och medan de allra största matcherna nio av tio gånger sker i UFC-oktagonen så har vi samtidigt fått se ett antal svenska fighters briljera även på flera andra slags plattformar genom åren.
Vare sig vi snackar om mäktiga mästerskapsvinster, spektakulära debutmatcher eller virala knockouts så finns flera tonsättande och meningsfulla insatser värda att lyfta där svensk MMA på olika sätt fått fans att tappa hakan och jubla både på hemmaplan och runtom i världen.
Ofta glömmer vi fighters stordåd snabbt i takt med att sporten rullar vidare med nya matcher vecka efter vecka. Därför tänkte jag nu stanna upp för en stund, titta tillbaka och ranka de 25 största vinsterna för svensk MMA utanför UFC.
Den här listan baseras helt och hållet på mina personliga åsikter och intryck, underbyggt av över åtta års erfarenhet av journalistiskt arbete inom sporten samt ett antal år därutöver som slaviskt MMA-fan. Vinkeln är modern mixed martial arts de senaste tio åren och även om rangordningen färgas av min egen partiskhet och så kallade “recency bias” – såväl som egna preferenser – så försöker jag mitt bästa att minnas tillbaka, tänka så objektivt som möjligt och hela tiden ha med mig det historiska perspektivet så gott det går.
Vissa vinster har jag lite mer att säga om än andra, och i vissa fall känner jag att kontexten är viktigare att förklara i närmare detalj medan andra är lite mer straight forward där prestationerna talar för sig själva. Vissa fighters återkommer också på listan med flera olika matcher medan andra dyker upp en enstaka gång.
De allra flesta matcherna som tas upp går att se i sin helhet här i artikeln, alternativt highlight-klipp. Ett fåtal FCR– och Superior Challenge-matcher som tas upp finns dock inte att tillgå gratis på nätet. I dessa fall behöver den som vill se fighterna surfa in på UFC Fight Pass respektive Viaplay.
Förhoppningsvis har jag inte glömt någon som borde ha varit med här, men du som läser detta kanske värderar prestationerna annorlunda och ni är förstås varmt välkomna att själva dela med er om era egna tankar och fortsätta diskussionen i kommentarsfältet nedan eller på sociala medier.
Med det sagt, på med läsglasögonen så kör vi igång med nummer 23 på listan och jobbar oss upp mot toppen steg för steg!
Uppskattar du innehållet på Svensk MMA? Många dagars arbete med research och finslip ligger bakom specialartiklar som dessa. Jag gör detta helt på egen hand som oberoende skribent för att jag älskar kampsport och vill producera kvalitativt content till svenska fansen och hylla de fighters som sätter Sverige på kartan. Vill du hjälpa mig att kunna göra ännu mer kan du välja att stötta Svensk MMA genom att köpa en svensk MMA t-shirt för 299 kronor här alternativt swisha en donation till 070-962 44 14.
LÄS MER: Välkommen till Svensk MMA!
25. Yosef Ali Mohammad – Inoki Genome Fight 3
Först ut på listan har vi en fighter som fallit lite i skuggan de senaste åren. Är det någon som vet var Yosef Ali Mohammad håller hus dessa dagar, och varför han plötsligt slutade fightas?
Denna explosiva tungviktare såg otroligt lovande ut och bjöd på flera spektakulära avslut under sin aktiva tid som proffs.
Matchen jag väljer att lyfta här är från våren 2015 när Malmöfightern klev in i japanska Inoki Genome Fights tungviktsturnering mot ingen mindre än den nederländske veteranen Dion Staring, som då hade över 40 proffsmatcher på sitt record medan Mohammad hade ett matchfacit på ynka 4-1 vid tillfället.
Erfarenhetsskillnaden var dock ingen faktor i fighten. Mohammad visade ingen som helst rädsla utan gick istället genast till attack med hårda slag och knän. Staring dök snabbt på en nedtagning, men svensken försvarade försöket och straffade sedan veteranen med brutal ground and pound för att säkra TKO-vinsten endast 48 sekunder in i den första ronden och därmed avancera i turneringen.
24. Bernardo Sopai – Fight Club Rush 13
Vidare på listan har vi Allstars-sensationen Bernardo Sopai. Den unge talangen har levererat den ena lovande prestationen efter den andra de senaste åren, och imponerade stort genom att vinna bältet i Fight Club Rush på FCR 13 i Stockholm förra sommaren.
Sopai, även känd som “The Lion King”, kontrollerade den första ronden och satte sedan en klockren huvudspark knappt en minut in på rond två som skickade motståndaren Karlen Minasian till mattan. Med ett par hårda slag därtill var knockoutvinsten ett faktum.
Champ shit only.
Sopai försvarade därefter bältet med en annan knockout efter endast 20 sekunder (!) och kommer nästan garanterat hamna i UFC inom en snar framtid.
23. Samuel Bark – Wolf Fight Promotion 3
Vi går vidare till den sjukaste knockouten jag någonsin skådat på svensk mark, utan överdrift.
När den flerfaldige thaiboxningsmästaren Samuel “Sammon Decker” Bark skulle göra proffsdebut i MMA hösten 2021 ställdes han mot den starke brottaren Baysangur Makaev i något av en mardrömsmatchning på Wolf Fight Promotion 3 i Halmstad.
När jag intervjuade Bark på fight day var han väl medveten om att Makaev skulle försöka ta ner honom till varje pris – och nästan garanterat lyckas.
– Jag vet att han kommer vilja ta ner mig, 100 procent, sa Bark i min intervju. Alltså han kommer ta ner mig, eller hur? Han kommer ta ner mig. Det kommer hända. Men jag kommer ta mig upp. Och jag kommer avsluta honom så snabbt som möjligt.
Sagt och gjort. Bark blev nedtagen, men lyckades ställa sig upp – och fick plötsligt in ett av de mest vältajmade flygande knäna jag någonsin skådat. En lika vacker som brutal och läskig knockout.
På plats i arenan blev man som åskådare nästan chockad. Och lite skraj för Makaevs hälsa, eftersom han låg kvar på mattan rätt så länge efter smällen.
Så här i efterhand ångrar jag lite att jag personligen inte gjorde mer för att lyfta denna knockout, som borde ha fått en mer viral spridning så snyggt det där knät faktiskt var. Ibland kan det bli lite känsligt när man har relationer till olika fighters och klubbar som möts på den svenska scenen med förväntade lojaliteter till den ena eller andra parten. Vilket är en av anledningarna till att det känns extra skönt att nu vara totalt självständig och oberoende som skribent här på Svensk MMA.
22. Anton Turkalj – Brave CF 50
På plats 22 hittar vi ingen mindre än Anton “The Pleasure Man” Turkalj – en minst sagt speciell karaktär både i och utanför MMA-buren, som för drygt två år sedan stod för en rekordsnabb knockoutvinst i BRAVE Combat Federation när han avslutade Kazakstans Konstantin Soldatov med en perfekt tajmad spinning backfist efter endast 13 sekunder.
Som pricken över i:et firade han segern genom att genast kuta ut genom burdörren som om han hade bråttom någon annanstans och därför behövde se till att sänka motståndaren så pass snabbt.
Rekordvinsten gav Turkalj en chans att visa upp sig i Dana White's Contender Series varpå han så småningom lyckades säkra ett UFC-kontrakt.
21. Andreas Gustafsson – Fight Club Rush 16
En av de mest nyliga vinsterna på denna lista tillhör Västerås Fight Club-vikingen Andreas “Bane” Gustafsson som för bara ett par månader sedan kammade hem en TKO-seger över den stenhårda finnen Toni Lampinen.
Vem som vann är dock inte det viktigaste här, utan snarare hur pass bra fight vi fick se.
Welterviktsmötet mellan Sverige och Finland agerade huvudnummer på Fight Club Rush 16 i Västerås i början av juni, och matchen kom att bli ett blodigt krig där bägge fighters både delade ut och tog emot brutala smällar innan det var över sent i rond två.
Somliga kallar redan fighten för den bästa nordiska MMA-matchen någonsin. Det är förstås en smaksak – själv har jag en annan favorit som jag håller allra högst, som vi återkommer till snart – men hursomhelst var det helt klart en enastående fight och ett fantastiskt ögonblick för svensk och skandinavisk MMA som fick nordiska fans och UFC Fight Pass-tittare runtom i världen att fullständigt gå i taket.
20. Felipe Lima – Fight Club Rush 10
På plats 20 har vi Felipe Lima som länge utmärkt sig som en av de absolut hetaste talangerna vi har inom svensk MMA.
"D'Ouro", en Allstars-fighter som flyttat till Sverige från Brasilien, har inte förlorat en match sedan han gjorde proffsdebut som 17-åring för åtta år sedan. Och i november 2021 bjöd han på en riktigt spektakulär vinst när han avslutade ukrainaren Evgeniy Odnorog med ett nästan vidrigt flygande knä mot bröstkorgen på FCR 10 i Västerås.
Matchen han knappt börja innan den var över och knät skickade Odnorog till mattan, kippande efter luft.
Med TKO-vinsten blev Lima den allra första titelhållaren i den svenska topporganisationen Fight Club Rush. Några månader senare lämnade han dock iväg bantamviktsbältet för att istället gå efter en annan mästerskapstitel som vi återkommer till lite senare på den här listan.
19. Jack Hermansson – Cage Warriors 69
Vidare har vi den Norge-baserade svensken Jack “The Joker” Hermansson som sommaren 2014 blev den första svensken att vinna ett mästarbälte i Cage Warriors, som är en av de största MMA-organisationerna i Europa.
Hermansson gjorde upp mot fransmannen Norman Paraisy i en spännande fight om mellanviktstiteln, där svensken visade teknisk överlägsenhet i sin väg till vinsten som till slut säkrades via submission med en skicklig rear-naked choke i rond fyra.
Hermansson kom att försvara bältet två gånger samt säkra tre vinster på andra europeiska galor innan han erbjöds kontrakt med UFC där han än idag tillhör mellanviktens topprankade världselit.
18. Pannie Kianzad – Cage Warriors 74
Tillbaka till Cage Warriors där Pannie “Banzai” Kianzad blev historisk som Europajättens allra första kvinnliga bantamviktsmästare. Detta när hon hösten 2014 vann bältet i en fight mot finskan Eeva Siiskonen.
Matchen gick fem ronder och efter full tid stod Kianzad som solklar segrare efter att ha vunnit varenda rond enligt två av tre poängdomare, medan den tredje dömde 4-1 i ronder till svenskans fördel.
Titelbragden gjorde att den helkvinnliga topporganisationen Invicta FC fick upp ögonen för Kianzad, som då fick chansen att visa upp sig på den amerikanska scenen innan hon tids nog lyckades ta sig in i UFC där hon idag är rankad bland divisionens toppfighters.
17. Oliver Enkamp – Bellator 240
Med en flashig karatestil och ett skickligt submission game var förväntningarna höga när Oliver “The Future” Enkamp som obesegrad talang erbjöds UFC-kontrakt. Det blev emellertid en ganska kortvarig karriär i oktagonen då han förlorade två raka matcher och därefter släpptes av den världsledande organisationen.
Besvikelsen var ett stor, men så småningom skulle han få chansen att hämta sig när han istället erbjöds kontrakt med världens näst största MMA-organisation.
Enkamp återvände då till segerspåret med bravur i sin Bellator-debut som slutade i submissionvinst. Men det var i nästkommande match, mot den välkände walesaren Lewis Long i februari 2020, som det svenske stjärnskottet verkligen cementerade sin plats som en toppfighter att räkna med.
Med två raka vinster, fler en dubbelt så många proffsmatcher som Enkamp och ett antal solida namn på sitt record var Long en riktigt bra värdemätare. Han var väletablerad på den europeiska MMA-scenen och vinstfavorit hos bettingsidorna, om än med liten marginal. Nu var det dags att se om Enkamp kunde konkurrera mot denna nivå av motstånd.
Och det grejade han med bravur.
Enkamp påminde här om att han är minst lika farlig ståendes som på marken och vann redan i första ronden. Detta via spektakulär knockout med en riktigt snygg spinning backfist som genast fick resten av Bellators welterviktare att haja till.
16. Adam Westlund – Superior Challenge 20
Även om denna lista i första hand syftar till att hylla individuella prestationer, så finns det vissa MMA-matcher där det helt enkelt inte går att säga att kora en ensam vinnare.
Adam Westlund vann visserligen mot Robin Roos, om än med minsta marginal via delat domslut. Men för att verkligen greppa magnituden av detta svenskmöte krävs en mer nyanserad syn på vad som hände före, under och efter fighten.
Vid tillfället fanns nämligen en stor och infekterad rivalitet mellan Gävleklubben Söders Fight Gym, som Westlund representerade, samt Västerås Fight Club som Roos då fightades för. Tjafset handlade egentligen inte om Westlund eller Roos i sig – det var snarare tränarna Thomas Haaranen och Jörgen Hamberg samt andra parter som jiddrade. Men omständigheterna runtomkring skapade en särskilt laddad stämning för deras respektive fighters stundande uppgörelse i buren, på en nivå sällan skådad inom svensk MMA, där både Westlund och Roos skulle komma att bära stora förväntningar på sina axlar när de representerade betydligt mer än bara sig själva. Det faktum att matchen sköts upp ett antal gånger av olika skäl och därmed fick en nästan årslång uppbyggnad kantad av spännande trailers, skitsnack i media och en lustig staredown i Robert Aschbergs TV-studio gjorde att fighten i slutändan kändes betydligt större än vad någon kunde ha annat när den först bokades.
I december 2019 möttes Westlund och Roos äntligen på Superior Challenge 21 på neutral mark i Stockholm. Matchen, som minst sagt hade en “people's main event”-känsla runt sig, drog hundratusentals tittare på TV6 och Viaplay och den kom också att leva upp till alla förväntningar då vi fick se ett riktigt spännande krig som svängde fram och tillbaka med dramatiska vändningar innan två av tre poängdomare utsåg Westlund till segrare.
Jag hade lätt kunnat skriva en lång feature bara om den här matchen och dess betydelse för svensk MMA i sig, men med flera andra matcher kvar att nämna och ranka sätter jag punkt här för denna gång, så kanske vi kan återvända med en större djupdykning i framtiden om för att vidare undersöka hur jag anser att den här matchen påverkade den svenska MMA-scenen.
15. Guram Kutateladze – Brave CF 29
Väl uppe i topp 15 har vi den georgiske vikingen Guram Kutateladze.
Med sju raka vinster och ett proffsrecord på 12-2 var det dags för Kutateladze att verkligen ta ett kliv upp och tävla på en högre internationell nivå. Målet var hela tiden UFC, men för att nå dit behövdes ett genombrott. Ett breakout performance.
Detta lyckades han också med i november 2019.
Allstars-fightern hade sedan tidigare en stabil vinst i BRAVE Combat Federation, och fick efter ytterligare en seger på hemmaplan återvända till organisationen för sin på pappret största match dittills. Detta när han ställdes mot den tidigare UFC-fightern Felipe Silva på en gala i Bahrain.
En vinst mot Silva skulle bli en värdemätare där Kutateladze kunde bevisa att han hade vad som krävdes för att tävla mot motståndare på UFC-nivå.
Den prövningen tog 44 sekunder att klara av med bravur.
Det blev en kort men intensiv match där bägge fighters omedelbart började växla slag och sparkar. Kutateladze blev själv prickad fint av brassen, men svarade med en perfekt vänsterkrok som lämnade Silva raklång på mattan efter ett par efterföljande slag på marken.
UFC-kontraktet dröjde några månader till, men Kutateladzes nästa fight blev till slut den efterlängtade UFC-debut och i dag har han hunnit med tre matcher i den världsledande organisationen.
14. Tobias Harila – Superior Challenge 21
Vi går vidare till matchen som jag personligen anser är den absolut bästa svenska MMA-matchen någonsin.
När Adam Westlund vann rivalmötet mot Robin Roos var hans popularitet större än någonsin, samtidigt som den jämna matchbilden och derbykänslan mellan Söders Fight Gym och Västerås Fight Club hade lämnat mersmak.
Därför bestämde sig Superior Challenge för att, mitt under coronatider, boka en fight mellan Westlund och Västeråsstjärnan Tobias “Bad Intention” Harila som man redan på förhand marknadsfördes som den “största svenska MMA-matchen någonsin”.
Även om rivaliteten och hetsen mellan klubbarna hade lagt sig en aning vid det här laget, så fanns känslan att denna fight skulle bli något alldeles extra med tanke på Harilas och Westlunds respektive stilar. Framgångssagan runt Westlund-Roos, och faktumet att coronapandemin gjorde det klurigt att flyga in utländska fighters, fick också Superior Challenge att sätta Harila vs. Westlund som main event trots att man i vanliga fall brukar följa konceptet “Nordens främsta fighters mot internationella MMA-stjärnor”.
Törsten efter svenskmöten var stor hos Sveriges MMA-fans, så det passade perfekt.
På grund av denna märkliga tid av växlande nedstängningsbesked och covidrestriktioner som kunde ändras och uppdateras lite hux flux var det ett minst sagt osäkert läge att överhuvudtaget arrangera event och allmänna sammankomster i Sverige. Först var planen att ha 500 fans på plats, sedan ville Superior Challenge kunna sälja fåtal VIP-biljetter men i slutändan blev det ett i princip helt stängt event i den enorma Stockholmsmässan där endast personal, fighters, funktionärer och media fick närvara på plats med social distansering.
Den tomma nedsläckta ytan skapade en helt unik atmosfär och jag slogs personligen av känslan av tacksamhet över att faktiskt få vara en av få som tilläts närvara på en stor MMA-gala i december 2020 när Superior Challenge 21 gick av stapeln medan eventbranschen överlag gick på knäna och nästan höll på att dö ut.
När det väl var dags för huvudmatchen var spänningen olidlig, och vilken jäkla match vi fick se! Det blev ett brutalt, tekniskt och dramatiskt krig mellan två jämnt matchade kämpar som svängde fram och tillbaka under tre galna ronder. Som åskådare satt jag verkligen på nålar när Harilas power och “touch of death” ställdes mot Westlunds tuffhet och framgångsrika volymboxning.
Harila droppade och skakade Westlund tidigt, men Westlund höll sig kvar, tog sig upp och tog sedan över matchbilden. När Gävlefightern såg ut att vara på väg mot vinst grävde Harila djupt och lyckades i den tredje ronden återigen sänka Westlund varefter han följde upp med brutal ground and pound.
I slutändan fick Harila med sig segern via delat domslut. Vinsten skickade honom så småningom vidare till nya äventyr i Cage Warriors och allt jag kan säga är att jag personligen är förbaskat glad över att ha fått chansen att uppleva detta live på plats medan övriga fight fans fick följa matchen hemifrån TV-soffan.
Ett stycke svensk MMA-historia jag sent kommer glömma.
13. Tobias Harila – Cage Warriors 122
Efter att ha mött Adam Westlund i lättvikt återvände Tobias Harila till sitt rätta hem, fjädervikten, när det var dags att göra entré i Cage Warriors. Den europeiska toppligan signade “Bad Intention” till ett exklusivt kontrakt och debutmatchen gick av stapeln i mars 2021 där den stackars skotten Aidan Stephen stod för motståndet.
Ryktet om Harila hade börjat sprida sig i Europa redan efter alla landslagsmatcher på IMMAF-mästerskap, samt faktumet att alla hans proffsvinster utom Westlund-segern säkrats via knockout eller TKO. Så förväntningarna var höga, och Harila var mer än redo att visa vad han gick för.
Harila var redan känd för spexade walkouts hemma i Sverige, men tog detta till en helt ny nivå när det numera notoriska “killer clown”-temat introducerades. Ett kaxigt drag som förde med sig risken av förnedring vid förlust – men samtidigt ännu en indikator på den självsäkerhet som osade runt Västeråsstjärnan.
På väg in i buren såg Harila till att få ögonkontakt med de olika kamerorna. Det märktes tydligt att han spelat upp hela processen i huvudet med mentala visualiseringar flera gånger innan. Jag och Harila har genom åren pratat mycket om flow och han är en sådan fighter som ibland bara vet att han kommer leverera en spektakulär prestation när ögonblicket väl infinner sig.
Det här var ett sådant tillfälle där han lyckats övertyga sig själv nog att känna sig oövervinnerlig för stunden.
Inget kunde stoppa Harila och Stephens måste nog ha tappat moralen redan efter den första smällen. Drygt en minut in i rond två var matchen över redan över, efter att Harila fått in ett par väl preciserade och ruskigt hårda slag på marken. Som pricket över i:et sökte han återigen ögonkontakt med kameran, sträckte ut tungan och konstaterade:
“Sweden in the house!”
Snacka om star-making performance.
12. Karl Albrektsson – RIZIN 1
Vidare har vi “Kung” Karl Albrektsson som redan i sin femte proffsmatch fick chansen att tävla på en stor plattform i Japan, i den då nystartade organisationen RIZIN Fighting Federation som skulle bli galan för alla PRIDE-nostalgiker.
MMA i ring. Japanska regler. Stora arenor med tysta och artiga fans.
Med coach Omar Bouiche i hörnan ställdes Albrektsson mot den då okände Vadim Nemkov, som var en del av den ryske legendaren Fedor Emelianenkos klick av talangfighters.
Fighten, som gick i lätt tungvikt, kom att bli en jämn och spännande kamp där bägge fighters vid ett tillfälle flög ut ur ringen båda två. I slutändan fick Albrektsson med sig vinsten via delat domslut, och segern har åldrats riktigt bra då Nemkov idag är den regerande mästaren i Bellator MMA med flera toppvinster på sitt matchfacit.
Vinsten introducerade Albrektsson till omvärlden och den japanska MMA-scenen, och segern blev också en katalysator för en slags rivalitet mellan Albrektsson och ryssar i allmänhet och Emelianenkos team i synnerhet. Så pass att Emelianenko såg till att skicka in en annan av sina adepter, Valentin Moldavsky, för att hämnas i en öppenviktsturnering som organisationen arrangerade några månader senare.
11. Samuel Bark – Cage Warriors 141
Efter att ha vunnit fyra av sina fem första proffsmatcher – med endast en förlust via delat domslut – och allt inom nio månaders tid, var Samuel Bark ivrig att snabbt klättra upp i MMA-karriären för att mäta sig mot allt bättre motstånd på större plattformar.
Han valde därför att utmana flera av Sveriges främsta fjäderviktare, och fick snabbt svar av Tobias Harila varpå de två började växla ord och jiddra i media.
När Harilas motståndare i Cage Warriors sedan drog sig ur med kort tid kvar till hans inbokade match i juli förra året, dök det perfekta läget upp för Bark att kliva in som ersättare och samtidigt passa på att säkra ett nytt kontrakt med en etablerad organisation i farten.
Att möta Harila på kort varsel var knappast någon enkel uppgift, men definitivt en chans att ta ett stort kliv upp.
“Sammon Decker” erbjöds matchen, bägge fighters tackade ja och plötsligt hade vi ett oväntat svenskmöte. Bark kom in som ganska stor underdog och var uträknad av många då han fortfarande var ganska ny inom MMA, men när det väl var dags för fight levererade han en riktigt stark prestation där han lyckades avsluta Harila via TKO.
Ett oväntat resultat för många och helt klart Barks största vinst hittills i MMA-karriären. Jag tycker också att denna match är lite av ett kvitto på hur långt svensk MMA faktiskt har kommit, när Sveriges fighters möts i en hajpad match på en internationell plattform som Cage Warriors.
10. Oliver Enkamp – Bellator 281
På plats nummer tio har vi återigen Oliver Enkamp, som blev den första svensken att listas i Bellators topp 10-ranking efter att ha radat upp tre imponerande vinster via avslut i topporganisationen.
Segersviten bröts så småningom av en frustrerande förlust mot en seg brottare. Men Enkamp såg då genast till att återvända till vinstkolumnen i nästkommande match som kom att skapa rubriker hos alla de stora MMA-sidorna världen över.
Det var i maj förra året som Enkamp ställdes mot amerikanen Mark Lemminger – en fight som först inte gick alls som planerat, då svensken åkte på ett par knockdowns och var nära att strypas ut flera gånger. Trots motgångarna vägrade Enkamp ge sig, och i tredje ronden lyckades han plötsligt koppla en unik submission som fick alla att tappa hakan.
Ingen visste riktigt vad man skulle kalla tekniken, men flera nyhetssajter var iallafall överens om att det rörde sig om en stark kandidat till årets submission.
“Enkamp squeeze,” föreslog svensken själv som namn i ett inlägg på Instagram efter matchen.
Jag har inga invändningar.
9. Tobias Harila – Cage Warriors 153
Det blir mycket Tobias Harila på listan, jag vet. Han är helt enkelt en stor personlig favorit för mig och hans matcher tenderar att väcka ganska stort intresse. Han är både tekniskt vass och rolig att se på. Slår hårt och hajar showbusiness. Kaxig men ödmjuk. En riktig fighter och en genuin person som alltid varit schysst mot mig genom åren när jag följt hans karriär.
Och detta är min lista, så ni får helt enkelt finna er i att vi nämner hans senaste vinst också.
Efter att ha varvat vinster med förluster lyckades “Bad Intention” för första gången inleda en segersvit i Cage Warriors när han i april tidigare i år ställdes mot den då obesegrade irländske talangen Ryan Shelley på bortaplan i Dublin.
Irländarens grappling blev jobbig för Harila, som fick ha ryggsäck på sig stora delar av matchen. Men återigen visade Sveriges knockoutkung att han är farlig in i det sista. Shelleys tappade orken en aning i rond tre och rätt så det var sänktes han av svenskens slag och ett välplacerat knä mot kroppen.
Harila skulle efter detta ha fightats om ett UFC-kontrakt i kommande Dana White's Contender Series, men fick tyvärr beskedet att han inte får visum och förmodligen kommer få det trixigt att överhuvudtaget fightas i USA i framtiden. Istället väntar nu en ny match i Cage Warriors mot James Hendin och med ytterligare ens vinst känns en titelfight som det givna nästa steget om UFC-drömmen måste vänta.
Inom kort kommer jag ta tempen på Tobias Harila i en intervju på Svensk MMA:s Instagram, så se till att följa kontot!
8. Ali Taleb – UAE Warriors 30
Vidare på listan har vi Ali Taleb som förra året vann titeln i UAE Warriors.
Den obesegrade malmöiten har levererat den ena imponerande vinsten efter den andra hittills i MMA-karriären. Ett par segrar i FCR-buren fick UAE Warriors att snappa upp honom, och efter fyra raka vinster i den arabiska organisationen – varav tre avslut – erbjöds han en titelchans mot den etablerade brassen Vinicius de Oliveira som var den regerande bantamviktsmästaren.
Efter att ha sett nästintill ostoppbar ut, och allt som oftast vunnit sina matcher brutalt, blev Taleb lite hårdare testad nästa gång. Detta gav oss en riktigt spännande fight som svängde fram och tillbaka, där svensken fick visa att han klarar av att stå sig mot elitmotstånd både i med– och motvind.
I slutändan blev det ännu en fasansfull knockout för Taleb, som hittade fullträffen och följde upp med stenhårda slag för att säkra avslutet i rond tre och därmed bli den nya UAE Warriors-mästaren.
Istället för att stanna kvar och försvara bältet valde Taleb därefter att gå vidare till PFL, där han nu vunnit ytterligare två matcher via avslut och just nu gör sig redo för en semifinalmatch i den nyinförda turneringen PFL Europe.
Europaturneringens mästare i varje viktklass kommer att belönas med prischecker på omkring en miljon svenska kronor per vinnare, och Taleb känns onekligen segertippad.
7. Khamzat Chimaev – Brave CF 23
Även större delen av världen upptäckte Khamzat Chimaevs stjärnpotential först efter att han debuterade i UFC, så fanns goda indikationer redan innan för den som följde den tidigare delen av hans proffskarriär.
Det är alltid bra att vara en stark brottare i MMA, vilket Chimaev minst sagt är. Men om man dessutom lägger till skicklig boxning och läskig power – ja, då har vi nog en framtida mästare.
När Chimaev matchades mot ryssen Ikram Aliskerov, som också var obesegrad vid tillfället, fick vi se detta in action.
Aliskerov kunde med sin sambobakgrund nullifiera Chimaevs brottning och stå sig mot “Borz” bättre än vad någon annan hade lyckats med när de möttes på Brave CF 23 i april 2019. Matchen kom istället att avgöras i strikingen, där Chimaev fick in en otroligt fin uppercut som genast totalknockade Aliskerov.
Tajmingen, kraften och huvudrörelsen visade redan här att Chimaev är läskigt bra även ståendes, vilket vi också har fått se mer av i ett par av hans UFC-matcher.
6. Zebaztian Kadestam – ONE: Dynasty of Heroes
På plats nummer sex har vi ingen mindre än Zebaztian “The Bandit” Kadestam, som vi också kommer ha anledning att återkomma till ytterligare ett par gånger lite senare på listan.
Kadestam, en skicklig thaiboxare som skolats i MMA av legendaren Omar Bouiche på Pancrase Gym, hade precis åkt på en hjärtskärande förlust på hemmaplan när turen vände och den asiatiska topporganisationen ONE Championship behövde en ersättare på kort varsel.
En stor möjlighet presenterade sig, om än en riktigt svår uppgift.
Bortsett från den korta uppladdningen var det en tuff motståndare i form av den betydligt mer erfarne brassen Luis “Sapo” Santos som väntade på andra sidan av buren – en fighter med misstänkt stora muskler, vars spetskompetens som BJJ-svartbältare under Nogueira-bröderna dessutom var lite av Kadestams akilleshäl.
Kadestam klev minst sagt in som underdog och fighten gick också som förväntat i de första två ronderna, även om svensken lyckades hålla sig kvar i matchen. Men i rond tre kom vändningen som skulle chocka världen. “The Bandit” lyckades då försvara Santos nedtegningsförsök och tog sedan tillfället i akt att utnyttja ONE Championships unika regelverk till fullo – genom att skicka iväg några av de läskigaste knäna som någonsin skådats i modern MMA.
ONE är en av få organisationer som tillåter sparkar och knän mot huvudet även på marken. Kadestam såg sitt läge, laddade upp rejält med kraft och skickade iväg ett stenhårt knä rakt mot skallen som fick Santos att kura ihop sig. Då följde illvilliga armbågar innan ytterligare ett par knän lämnade brassen totalt medvetslös på marken.
Skrällvinsten gjorde Kadestam till en omedelbar contender, karriären tog en helt ny vändning och den brutala sekvensen sprids än idag på sociala medier och i diverse highlight-paket.
5. Sadibou Sy – PFL 6 2023
Vi har alla sett Sadibou Sy nöta sina snurrsparkar i coola Instagramvideos. Det finns inte många fighters som är lika skickliga som honom med sparkarna, och han har under karriärens gång lyckats sänka flera motståndare med roundkicks både mot kropp och huvud.
Men det var först i sin senaste fight som Sy lyckades få in just en spinning wheel kick perfekt nog att knocka sin motståndare.
Sy ställdes mot australiensaren Shane Mitchell på PFL 6 i början av sommaren och varnade redan innan matchen för att han inte bara skulle vinna, men också få till ett avslut som skulle gå viralt.
Sagt och gjort, Sy träffade med en riktigt snygg snurrspark som skickade Mitchell till mattan.
I förra årets PFL-turnering gick alla Sys matcher till domslut, där han visade att han också har en lugn och metodisk sida samt att han blivit allsidig som MMA-fighter. Men i år ser vi självsäkerheten i att ändå våga gå för avsluten och satsa på lite stilpoäng medan han ändå är igång.
Riktigt kul att se “The Swedish Denzel” briljera i PFL-buren där han nu har en sex matcher lång vinstsvit och gör sig redo att säkra en ytterligare en seger när han kliver in i årets semifinal mot brassen Carlos Leal senare denna månad.
4. Zebaztian Kadestam – ONE Fight Night 10
En annan svensk fighter som gått från klarhet till klarhet på sistone är den nyss nämnda Zebaztian Kadestam, som fortsätter briljera mot toppmotstånd i ONE Championship med den ena knockouten efter den andra.
I sin senaste fight, som ägde rum på organisationens stora debutgala i USA, ställdes “The Bandit” mot riktigt tufft motstånd i form av Roberto Soldic – en tidigare dubbelmästare i Europajätten KSW, som vunnit mot UFC-stjärnan Dricus Du Plessis och flera andra stora namn i sin karriär.
Soldic, även känd som “Robocop”, ansågs vara en riktigt het free agent när han lämnade KSW för att se sig omkring efter andra möjligheter, varpå ONE Championship snappade upp honom. Han hade en hel del hajp bakom sig, meritlistan för att backa upp detta och kom in i matchen mot Kadestam som oddsfavorit hos bettingbolagen.
Men återigen visade Kadestam att han är game och farlig mot vem som helst, särskilt i en stående fight som detta blev.
De båda växlade slag, sparkar och armbågar och svensken träffades hårt ett antal gånger, men försvarade också bra samtidigt som han hittade sina egna luckor där han kunde pricka Soldic.
Den vilda matchen avslutades tidigt i rond två efter att Kadestam lyckats sänka Soldic upprepade gånger, där en klockren armbåge var början på slutet. Storvinsten är hans namnstarkaste hittills i karriären och gav honom dessutom en prestationsbonus värd en halv miljon svenska kronor utöver sin matchlön.
3. Felipe Lima – Oktagon 45: Special
Vi är uppe i topp tre och här måste jag återigen lyfta Felipe "D'Ouro" Lima efter hans fantastiska prestation i titelmatchen mot danske Jonas Mågård i Oktagon MMA härom helgen.
Det tog nästan två hela år för Lima att äntligen få till en ny match efter att han lämnade FCR och sin status som bantamviktsmästare där. Under tiden bokades han in för diverse matcher, inklusive en möjlighet att visa upp sig på en “Road to UFC”-gala, men gång på gång satte omständigheter runtomkring käppar i hjulet.
Motståndare drog sig ur, migrationsstatus tvingade honom tillfälligt ut från landet. Ja, allt möjligt ställde ett tag till det för honom. Som pricken över i:et verkade också Mågård, som var den regerande Oktagon-mästaren, göra allt i sin makt för att undvika ett titelförsvar mot Lima under en längre tid.
Frustrationen som måste ha byggts upp under denna tid kan jag bara föreställa mig.
Lyckligtvis vägrade Lima att låta utomstående faktorer hindra honom från att jaga sin dröm. Och efter många om och men fick han tillslut möjlighet att utmana Mågård, i vad som kom att bli en riktigt spännande och högklassig femrondare där bägge fighters höll en extremt hög nivå.
Lima vann tydligt fyra av fem ronder, inklusive en 10-8-rond, och hann under matchens 25 minuter visa upp flera sidor av sitt MMA-game innan han ropades ut som vinnare och bröt ihop i tårar.
Jag ska också nämna att jag börjar bli rejält imponerad av Oktagon MMA som organisation. De säljer ut den ena stora arenan efter den andra runtom i Europa och arrangerar event som känns otroligt maffiga. När Lima vann och fick bältet runt midjan kändes ögonblicket som en riktigt stor händelse, och det är verkligen kul att se att vi ser fler organisationer än UFC och KSW som kan få till MMA-galor av den magnituden på den europeiska scenen.
2. Zebaztian Kadestam – ONE: Warrior's Dream
På plats nummer två har vi ett historiskt ögonblick för svensk MMA där Zebaztian Kadestam blev den första svensken någonsin att vinna ett världsmästarbälte som proffs i någon av de ledande globala MMA-organisationerna.
Detta när “The Bandit” ställdes mot den då obesegrade amerikanen Tyler McGuire – och vann via knockout sent i den femte och sista ronden på galan ONE Championship: Warrior's Dream i november 2018.
Kadestam såg bekväm ut under i stort sett hela matchen varpå en lång höger plötsligt skickade McGuire till mattan i slutskedet. Innan domaren han kliva emellan fick amerikanen dessutom smaka på ett knä i huvudet, som vid det här laget blev lite av Kadestams signum i ONE Championship med den tidigare nämna skrällknocken i åtanke.
Mästerskapsvinsten cementerade Kadestam som en av Sveriges bästa fighters genom tiderna, vilket han fortsatt att leva upp till med ett titelförsvar och ett antal andra fina vinster i ONE Championship sedan dess.
1. Sadibou Sy – PFL World Championship 2022
På plats nummer ett väljer jag att sätta Sveriges mest nyliga stora titelvinst, nämligen Sadibou Sy som blev förra årets welterviktsmästare i PFL och därmed tog hem turneringspriset på hela en miljon dollar, eller tio miljoner svenska kronor.
Sy visade en ny version av sig själv med uppgraderat MMA-game under förra året och besegrade bland annat MMA-legendaren Rory MacDonald i sin väg till turneringsfinalen. Även om finalmatchen mot Dilano Taylor kanske inte var den mest underhållande fighten jag skådat, så var det en riktigt stor vinst när domarna enhälligt utsåg Sy till segrare på poäng.
PFL är en av de hetaste och snabbast växande organisationerna bortsett från UFC, vars galor sänds på ESPN för amerikanska tittare. En miljon dollar gör bältesvinsten desto sexigare, och jag blev verkligen glad i själen att se en så ödmjuk fighter och härlig människa som Sy äntligen gå hela vägen efter att ha kämpat i tre tidigare PFL-turneringar utan att lyckas nå i mål.
Sy har en inspirerande story som synskadad men har aldrig varit den som kommit med ursäkter, utan har istället jobbat stenhårt år ut och år in för att nå dit han vill i karriären och hitta sin väg framåt.
En mycket välförtjänt vinst och stor bragd som han förhoppningsvis toppar med ytterligare en mästerskapsvinst senare i år.
Hedersomnämnande: Josefine “Thunder” Knutsson
Innan jag rundar av den här snuskigt långa artikeln som tagit mig flera dagar att skriva ihop, så måste jag ge en shoutout till Josefine “Thunder” Knutsson som lika gärna hade kunnat hamna någonstans på topp 25-listan, beroende på hur man ser det.
Den obesegrade stråviktaren Knutsson är helt klart ett av Sveriges absolut hetaste framtidsnamn, om inte det just nu hetaste. Den tidigare K-1-stjärnan och Muay Thai-världsmästaren har imponerat stort på fans i Sverige och världen och jag skulle verkligen inte bli förvånad om vi ser henne med en UFC-titel i framtiden, eller åtminstone en hög plats på världsrankingen.
Hittills har hon i mina ögon inte riktigt fått till den där genombrottsvinsten ännu, utan snarare hållit en generellt hög nivå konstant under sin unga MMA-karriär där hon allt som oftast dominerat sina motståndare.
Hittills har hon ett TKO-avslut på meritlistan, mot Venezuelas Elizabeth Rodrigues, medan resterande vinster säkrats via domslut. En seger som sticker ut lite var mot The Ultimate Fighter-semifinalisten Lanchana Green som var en hyfsad måttstock.
Knutsson fick förra året chansen att fightas på ett “Road to UFC”-event i Singapore, där hon vann tämligen överlägset mot Ye Dam Seo även om matchen inte riktigt höll det tempo man brukar kunna förvänta sig av en “Thunder”-fight, vilket hon själv uttryckte besvikelse över efteråt. Senast fick vi dock se en desto mer intensiv fight mot kickboxaren Jacinta Austin i UAE Warriors, där Knutsson vann via delat domslut efter tre spännande ronder.
Tisdagen den 22 augusti får det svenska stjärnskottet återigen chansen att visa upp sig för UFC och fightas för ett kontrakt, denna gång mot Nederländernas Isis Verbeek i Dana White's Contender Series. Jag håller tummar och tår för att detta blir den där breakthrough-matchen som får UFC-bossen att signa henne, så att hon kan ta nästa steg i karriären och visa upp sig bland de bästa i världen framöver.
JUST NU: Skaffa Svensk MMA merch!
Stötta svensk MMA genom att köpa den nya snygga t-shirten!
Det här är ett passionsprojekt som jag gör för att jag älskar MMA och vill göra det jag kan för att bredda intresset för kampsport i Sverige. Vill du hjälpa mig att kunna skapa ännu mer innehåll kan du köpa en svensk MMA t-shirt för endast 299 kronor.
KLICKA HÄR FÖR ATT KÖPA SVENSK MMA MERCH!
Tack för att du besöker Svensk MMA! Prenumerera på sidan för att inte missa kommande reportage, topplistor och artiklar samt se till att följa Svensk MMA på Instagram och Facebook för mer innehåll om MMA, UFC och fighting!
RELATERAD LÄSNING: Konsten att slå någon på käften